välmående

inatt när jag inte kunde sova låg jag och funderade. livet är så underbart, även om mycket av det bästa, med andra ord linus, vänner och familj, är långt ifrån mig så existerar ni och är en del av mitt liv, och det är väldigt vackert. visst känns det tråkigt, det är tre veckor tills jag kommer hem, och även om det är vår och jag älskar brighton så känns det lite tomt utan alla som verkligen förstår mig. missförstå mig rätt, det är inget fel på de jag bor med eller på klassen, men det är inte många jag verkligen connectar med, kanske för att vi inte är tillräckligt lika eller för att man inte känner varann tillräckligt bra ännu, jag vet inte. en av killarna i klassen är skånepatriot, en annan skulle skicka hem fiskebete till sin pappa i typ norrland häromdan, och man bara "jaha, och jag som trodde att jag var konstig" :)

jag har i dagarna även kunnat konstatera att tinnitusen som jag fick på måndagens mando diao konsert verkar ha försvunnit. om det är fullständigt eller bara till en viss del vet jag inte, men det är iaf mycket bättre, och tro att man har fått sig en tankeställare. fem dagar med tinnitus har inneburit mycket panik och ångest; jag kommer aldrig någonsin gå på en konsert utan öronproppar eller papper eller vad som helst i öronen igen, det är inte värt det, tystnaden är för värdefull. konserten var hur som helst jäävligt bra, och förbandet "last gang" imponerade sjukt mycket.


bilderna är få och inte särskilt bra, men det är mando diao

hejjj sålänge

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback