tina

idag har pappa och margreth varit på besök i brighton. när vi skulle gå på bussen sa pappa "two tur och retur" till busschauffören. jag såg chauffören böja sig fram för att försöka höra honom bättre. han visste inte vad jag visste: även om han hörde skulle han inte förstå. maggan fyllde då i: "two ways" på svengelska.

jag minns när vi var i spanien när jag var tolv år gammal. pappa skulle även då köpa bussbiljetter och sa "one children". jag frågade lite försiktigt "heter det inte one child?" och började skratta. mannen som sålde biljetter började också skratta när han märkte att någon mer än honom noterade missen, och slutligen började pappa skratta.

det är iaf härligt att de inte är blyga för att de inte talar felfri eller perfekt engelska, utan gör sig förstådda, på ett sätt eller annat.. :D